Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
72
personer, om än redlige patrioter stundom måste möta en så
förarglig anblick från porträtter, som woro upphängde i
kyrkorna 46). Herr Lars Boropius i Ystad wågade 1681 ej bära
kruskragen wid generalguvernörens ankomst till staden, och ett
år sednare förnimmes den sista klagan öfwer denna prydnad,
då prosten Schartov för biskopen anmälde att den begagnades
af herr Hans Eilerson i Oderljunga. Det dröjde ej heller
synnerligen länge förrän presterna i allmänhet beqwämat sig
till att, på så god swenska som de förmådde, uppläsa den
anbefallda bönen efter predikan, episteln, evangelium och
wälsignelsen; wid denna iakttogs också bruket af pluralen och
tilläggandet af slutorden: i Guds Faders och Sons och den hel.
andes namn. Det dröjde något innan presterna want sig wid
att predika på fjerde dag Jul, Påsk och Pingst i stället för de
förut firade tredje dagarna; herr Jörgen Gram i Burlöf
peccerade ännu 1685 i detta hänseende. I anseende till bristen
på swenska altarböcker måste de danska begagnas till 1683,
hwarefter hela liturgien skulle ske på swenska. Prosten
Schartov berättar s. å. att han ur kyrkorna i Luggude härad
bortplockat alla de danska psalm- och handböcker, som han kunnat
åtkomma. Ännu swårare war att förmå presterna till att
predika på swenska. Konungen hade wäl 19/10 1682 bemyndigat
biskopen ”att säga presterna rent ut att, om de understå sig
emot den gjorde förordningen om uniformiteten att predika
danska, så skola de kännas owärdige till ämbetet, såsom de
der uppsåtligen opponera sig Wåre befallningar.”
Försummelse i uniformitetens befordrande gällde också för det största
gravamen mot en prest, och deremot nit i detta afseende för
den högsta förtjenst, hwilken skylde all öfwerträdelse 47). Prosten
Arenchil gaf biskopen det rådet att ”frästa de tredskande at
dhe skohla åt Lundh och dher låta sigh höra så uthi predikande
som andra kyrkioceremonier,” hwilket råd wäl någongång torde
blifwit följdt 485). De som ”för sin ålderdoms skull funne sig
46) Se prosten A. Schartovs i Helsingborg biographi.
47) Se prosten Arenchils i Kjellstorp och kyrkoh. A. Lindbergs i Össjö
biographier. .
48) Se Christopher Hjersås” i Igelösa biographi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
