Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
78
äfwenfom af infödde swenskar, efter den tidens sed att bruka
utländska ord. Det will nästan synas som presteeskapet i
sedligt hänseende stått på en lägre ståndpunkt. Wi wilja ej tala
om exemplen på en så hög grad af eynism och lastharhet som
J. Wandalins i Uppåkra, Olof Perssons i Stångby, Christian
Ranpers i Kerrstorp af Färs härad och Börje Kocks i
Billeberga. Äfwen personer, som ansågos för sitt stånds
prydnader, gjorde sig skyldiga till ett opassande och scurrilt beteende
i sällskapslifwet 52), samt ådagalade i sitt ämbetes utöfning och
annars ett förhållande som ej wittnar om ärlighet och
upphöjda tänfesätt. Efter prestmötet 1683 sfrefs till prostarne bland
annat att, ”som man med största misshag förnummit dels att
en del prester haft för manér att på sön- och helgdagar låta
sälja och uttappa öl och bränwin, hwaröfwer orsakas att
folket kommer prucket i kyrkan och annan oskicklighet, dels att en
del prester brukat långt hår, som dem allsintet anstår, och
någre unge lagt sig calotten till, den de icke så mycket af
någon förnödenhet som fast mera af en otidig singularitet bruka,
dragandes än icke försyn att hafwa den på, när de Herrans
heliga nattward, som är ett tremendum mysterium, utdela,
hwilket är mycket förargeligit:” så borde prostarne söka att i
dessa hänseenden åstadkomma rättelse. Det war wanligt att
den, som gjort presten någon förtret, t. ex. gifwit för litet
offer eller lämnat för små ostar, utpekades och bestraffades
offentligen från predikstolen såsom en religionens och presterskapets
föraktare 53). Och hwad som är ännu mera upprörande,
prester begagnade skriftens ord för att under formen af böner
offentligen i kyrkan sjelfwe utösa, till och med i nio kyrkor låta
utösa de gräsligaste förbannelser öfwer dem, som på någet
sätt mot dem sjelfwe enskildt förgått sig 5). Biskopen förbjöd
1685 sådana ”hiskeliga böner med förmaledidelses och
bandsättelses expressioner.” Många förde wäl ofta Guds namn
och ord på tungan, men missbrukade dem också ofta. I sina
52) Se t. ex. A. Lindbergs i Össjö biographi.
53) Se Otto Fricks i Kropp och C. Findorphs i Runneby biographier.
54) Se M. Arenchils i Kjellstorp, R. Hofgards i Frillestad och
Christian Noviomagi i Broby biographier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
