Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - 2. Efter reformationen - 43. Canutus Hahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
79
bref begagnade biskopen stundom bedyranden wid sin falighet,
och presterna swuro ofta i sina ämbetsskrifwelser wid Gud och
wid sin själ. I sin ämbetsförwaltning tyckas de fleste bland
de mera framstående personerna hafwa haft för ögnamärke att
göra K. M. ett allernådigst eller underdånigst nöje, man wisste
ej rätt hwilketdera man borde säga. Nitet för christendom och
gudsfruktan hade en ännu starkare politisk bifärg än ett halft
århundrade förut. Beskyllningar för förseelser i det egentliga
prestämbetet upptogos som bagateller, men en anklagelse att t.
ex. hafwa försummat att uppläsa kungörelser afwisades med
den oroligaste ifwer. Presterskapet synes i detta hänseende
hafwa efterföljt sin biskops exempel och föresyn, och den afsatte
presten Herr Michels i Qwistofta yttrande, att man ej hade
mera någon ecelesiastisk utan en politisk biskop, torde ej warit
så alldeles utan sanning. Sådana biskopar och prester anstodo
bäst den suveräna konungamakten, hwilken wille utsträcka
äfwen till kyrkan hwad den yttrat om staten, då den förklarat
att ”emellan konungen och riket intet separat och särskildt
intresse, utan den föreningen är, som uti sig sjelf är alldeles
inseparabel och kan på intet sätt söndras eller åtskiljas” 55).
Huruwida biskop Hahn egt presterliga gåfwor eller utöfwat
någon andligt episkopal werksamhet, derom saknas wittnesbörd.
Man tycker sig finna att, då han stundom i sina bref gör några
fromma utgjutelser, är hans stil mycket twungen, t. ex. då han
i sin officiella sorgebetygelse till ärkebiskopinnan Bazius efter
hennes mans död, önskar, ”att hoppet om återseende i himlen
måtte wara hennes sargade och sårade hjertas plåster, hwilket
i ordet bewaras, i tron beredes, i tolamod dagligen werkar
och i döden ändtligen läkiar.” Deremot är han genast i sitt
element då frågan blir om att beprisa ”den berömmelige zële
för Guds hus och dess tjenares wälmåga, hwarigenom hans
Exceellens Generalguvernören sitt nampn sjelfwa odödeligheten
och æterniteten consecrerat samt beredt Gudi stohr ähra, K. M.
märkelig tjenst, religionen osäjelig störkio och fäderneslandet
outsäjelig fördehl.” Sannt fromma och christliga prester
saknades wisserligen icke i denna tid. Flera lefwa såsom sådana
tII”
55) Kgl. br. 114 1682 om upphäfwande af riksråds-titeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
