Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - 2. Efter reformationen - 43. Canutus Hahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
80
i traditionen, bland hwilka äro några hwilka för sitt ringa nit
för uniformiteten föga aktades af prostarne Arenchil och
Schartoy 56). Bland prostarne utmärker sig Fredrik Sture i
Harlösa uti sina ämbetsskrifwelser för en gammaldags enkel
fromhet; Jörgen Faxe i Skabersjö och A. Hellman i Christianstad
synas ock warit män af religiöst allwar. Till att höja
presterskapets sedlighetskänsla bidrogo ej sådana uppdrag, som det
hwilket 1684 gafs herr Lars i Hjernarp, att så oförmärkt
inquirera om en del personer i församlingen, som skolat
intresserat i Snapphanewäsendet, och underrätta derom Herr
Generalfiskalen; detta skulle ej lända herr Lars till skada, utan
fast mera han derigenom såsom en redelig och trogen
undersåtare wisa sin skyldighetspligt; men skulle han sig undandraga
och något af andra förnimmas om saken, droge han öfwer sig
ett slätt omdöme; förmanades alltså att med prudence saken
mesnagera o. s. w.
Efter kriget war bland folket ett stort sedligt förderf
rådande. Snapphanarnas wåldsamhet och ogudaktighet är
allmänt känd, äfwensom deras rysliga bestraffning.
Dryckenskapslasten utöfwades temligen allmänt och i äktenskapliga
förhållanden rådde mycken oreda. Ofta hände att äkta makar
öfwergåfwo hwarandra och inläto sig i brottsliga förbindelser med
andra personer; än wanligare woro brott mot sjette budet af
mindre grof art. Till följe af sedeslösheten woro ohyggliga
sjukdomar (morbus gallicus) ej sällsynta. Widskepelse och
signeri öfwerklagades ej sällan 57). Tjufweri tilltog mycket sedan
det blifwit förbjudet att bannlysa de tjufwar, hwilka icke
kunnat upptäckas. Ohyggligt swärjande på salt och bröd, med
ena handen på altarboken och den andra på en sten, med mera
sådant ”skändeligt lapperi”, förekom ofta. Allehanda
förargeliga uppträden och ercesser föreföllo i kyrkorna, ej blott af så
menlös beskaffenhet, som den qwinnans, hwilken i Hörs kyrka
”af missförstånd och förwetenhet, men ej af widskepelse, iklädt
sig mässesärken”, utan det hände att druckna personer vomerade
56) Se N. Fabricii i Lemmeströ och N. Tulins i Allerum biographier.
57) Se Peder Gemzes i Lyngby af Bara härad, F. Stures i Harlösa,
Chr. Noviomagi i Broby och Erik Åhmans i Höja biographier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
