Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
108
man inga anmärkningar deremot, utom att en bonde i Willands
härad yttrat att biskopen hade stor magt, men också tog stora
mutor. Bonden återtog sitt yttrande, måste göra afbön samt
gifwa något acl pios usus. Tiderna synas hafwa warit
något mindre menlösa än några år förut, då biskop Hahn
mottog skrifwelser med anbud af hederlig betalning för önskade
befordringar, utan att man finner honom hafwa ansett nödigt
att i officiella skrifwelser afwisa anbuden. Detta gjorde
biskop Steuchius; bland konsistorii handlingar finnes ett och
annat bref, hwari han med förtrytelse afwisar dylika anbud. En
rådman Sundell i Christianstad lofwade i bref 3/12 1700 ”en
så ansenlig föräring, att den kunde gå upp emot en annans,”
om hans son kunde få Åsums pastorat; med anledning af
biskopens swar härpå urskuldade rådmannen sig 12/12 s. å.,
försäkrande att hans mening icke warit att den utlöfwade
discretionen skulle inwerka på biskopens sätt att handla i denna
befordringsfråga och att han icke trott att brefwet skulle blifwa
bekant för domkapitlets ledamöter. I ett bref till
konsistoriinotarien yttrar biskopen om en supplikant: ”det behagar mig
ganska litet att han lofwar wedergällning; är han så riker,
kan han töfwa ännu en stund.” Officiella skrifwelser från
Steuchii tid innehålla ejheller tacksägelser för de presenter, som
enligt bref från prester ofta finnas hafwa blifwit sända till
det biskopliga köket.
Huru fullkomligt man tillegnat sig åsigten om regentens
och rikets identitet wisar sig betecknande uti det språkbruk, som
benämnde till och med prestgårdarna för Kongl. Maj:ts
prestgårdar och som endast tillät konungen att säga wårt
land, wår armée o. s. w. Andra skulle nödwändigt säga K.
M:s land, K. M:s armée o. s. w. I böner till Gud war
man ytterst sorgfällig om att undwika allt som kunde wara för
konungens majestät præjudicerligt. Att i kyrkobönerna nämna
patronerna uti patronella församlingar tilläts först, sedan
konungen på biskopens hemställan bifallit det; men wid flera prestmöten
anbefalldes presterskapet strängt att noga taga sig till wara för
att i kyrkoböner nämna någon i Danmark bosatt
församlingspatron. Då prosten Liebman i Christianstad förfrågade sig,
huruwida man ej borde bedja för konung Stanislaus under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
