Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - 2. Efter reformationen - 46. Matthias Steuchius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
124
synes hafwa tillåtit sig allehanda godtyckliga tilltag. Wid de
såkallade ”rökwärk,” som utanför städerna blifwit inrättade,
qwarhöllos resande flera dagar och twingades stundom att resa
tillbaka till den ort, hwarifrån de kommit. En öfwerste W.
Bennet lät cernera Ausås prestgård, der några personer dött
af pesten, så att pastor hwarken fick predika, besöka de sjuka
eller inhösta grödan på sina åkrar; en wakthafwande officer
förklarade att han skulle nedskjuta hwar och en, som wågade
komma ut ur prestgården. Midt under det allmänna eländet,
hwars like sjuttioåra män förklarade sig aldrig hafwa skådat,
påbjöd regeringen en tacksägelsedag för pestens upphörande i
Stockholm och flera provinsers förskoning. Under wintren 1711
—12 synes farsoten hafwa afstannat i Blekinge och mycket
betydligt aftagit i Skåne, men på wåren och sommaren 1712
utbröt den ånyo i Harjagers, Onsjö, Rönnebergs,
Wemmenhögs och Ingelstads härader, äfwensom i Ystad, Lund och
Malmö. Maan finner att biskopen redan i medlet af
September war på Ousbyholm, der han qwarstannade ända till början
af Februari följande året. Domprosten Linnerius och prof.
Stridsberg woro också borta och således endast en af
domkapitlets ledamöter, prof. Ihre, qwar i Lund. Antingen har
biskopens afresa till Ousbyholm från Lund skett i stor brådska,
eller också har han, stadd på återresa till Lund, stannat på
Ousbyholm med anledning af farsotens utbrott i staden, ty
han medhade ingen enda bok, icke ens en almanach, utan ber
i ett bref notarien sända en sådan, om han hade någon, och
i ett annat bref begär han att få en annan bok, hwilken som
helst. Biskopens frånwaro från stiftsstaden synes hafwa
blifwit klandrad, men förmodligen tänkte han, i likhet med en
hederlig prestman, att ”så stort Guds instruments conservation
war för det allmenna bästa högst angelägen,” och förmente,
såsom han yttrar i ett bref till konsistoriinotarien, ”att han der
gjorde mer till församlingens bästa, än om han wore inom
lyckta dörrar och tillsluten port velut in custodia.” Också
finner man af hans talrika bref till notarien, att han hwarken
förglömde stiftets eller sina egna angelägenheter, äfwensom att
många supplikanter infunno sig på Ousbyholm för att
”pulsera på Hans faderliga Högwyrdighets fromma och christmilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
