Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- 125
hjertas dörr.” Ankomna skrifwelser blefwo i köket brutna och
rökade, hwilket utan fara kunde ske, enär domestikerna, såsom
warande litterarum rudes, icke kunde se hwad brefwen
innehöllo; notarien erhöll nästan dagligen bref dels rörande
konsistoriella ärender, dels med uppdrag till biskopens komminister,
D. Carney, att tillse ”tröskningen i bägge gårdarna” o. s. w.,
och till prester på flera orter att ombesörja indrifning af
biskopens inkomster. ÅÄnnu i medlet af December fortfor
farsoten i Lund, men upphörde som det will synas wid årets
slut; biskopen skrifwer 15/12: ”Det berättas att Lund ännu är
nog anfäktadt. Det wore sannerligen bättre att ingen wakt
hölls, än slik wakt som släpper alla ut och in efter behag;”
21/12 skrifwes: ”Är på sjukdomen någon säker förändring och
tiden blifwer eder långsam, så tager den resolution och
kommer hit öfwer högsta helgedagarna. Här skolen I få
liberaliter frysa och ibland roa eder wid en brasa; 2/1 1713
skrifwer han: ”Här är på gården stort förräd på frysa, som
förorsakar längtan till wårt elaka Lund. Kunde wakten engång
lämna Lundsboerne odödelige, torde de dödelige få samblas til
de odödelige och göra en församling secundum theologiam
Pietistarum.” I Februari återwände biskopen, som nämndt
är, till Lund. Farsoten hade troligen då upphört öfwerallt i
stiftet, men utbröt följande sommar återigen, ehuru med
mindre häftighet, i Färs, Ingelstads och Jerrestads härader. J
Skytts, Bara, N. Åsbo och Gärs härader synes sjukdomen
icke hafwa grasserat och i Göinge endast obetydligt och blott
i Glimåkra socken. Angående sjukdomssymptomerna erhålles
föga upplysning ur de handlingar, som finnas i domkapitlets
archio. Prosten Lacander i Ystad nämner att somliga ledo af
köld och frossa samt dogo efter 9 dygn, andra klagade öfwer
hufwudwärk och ryggwärk samt dogo på tredje dygnet, andra
åter hade fläckfeber och dogo ännu hastigare. Någongång
omnämnes att de sjuke hade pestbölder.
Biskop Steuchius synes ej hafwa synnerligen älskat Lund,
och de ledsamheter han der hade att utstå ökade ej
tillgifwenheten. De nyss anförda utdragen ur hans familiera
skrifwelser till konsistoriinotarien kunde ökas med flera, der ”de
högwise Lundenses” stundom med förakt omtalas och beskyllas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
