Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre uppsatser och meddelanden - Svenska benämningar på Picea och Abies. Av Emil Haglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kan ju invändas, att tann icke är svenskt, men då vi
icke hava någon inhemsk representant, kunna vi, som redan
framhållits, icke påräkna något traditionellt inhemskt namn, utan få, som
skett i många andra fall, försvenska ett lämpligt utländskt namn
på växten ifråga. Så har ju skett ifråga om så alldagliga
benämningar som potatis, kaffe, t h e, tobak, choklad etc.
Alla dessa namn äro dessutom hämtade från romanska tungomål.
Av germanskt ursprung och således lättare att fatta för menige
man, ha vi en mångfald försvenskade benämningar å växter,
hämtade från »Kreuter-» och läkeböcker från 15- och 1600-talen och att
nu från detta språk upptaga ännu ett namn, ligger därför nära till
hands.
Ett så pass egenartat ord som tann kräver dock givetvis tid,
innan det godtages. Man behöver blott erinra om den nästan
enhälliga opposition det i Normalförteckningen 1894 införda namnet
lärk i stället för lärkträd uppväckte bland sakkunniga; och
dock hade endast verkställts en försvenskning av trädets tyska
benämning »Lerche». Numera lär det väl icke vara någon skogsman,
som använder annan svensk benämning än lärk eller lärken på
släktet Larix. Vi må hoppas, att förhållandet blir detsamma med
tann. Får örat blott vänja sig därvid, är namnet tann icke
märkvärdigare än lärk, men tann säger så mycket för lekmännen
rörande trädets botaniska karaktärer till skillnad från granens.
Abies-artema eller tannarna äro utländska lyxträd, vackra men
ömtåliga, vilka skilja sig från de merkantilt värdefullare granarna
(Picea) genom de efter Sundius i det föregående relaterade botaniska
karaktärerna.
Slutligen må framhållas, att man genom slopande av släktnamnet
silver- eller adelgran med, om man vill vara konsekvent, så
otympliga artnamn som Nordmanssilvergran och
balsamädelgran etc. får den sista länken av korta, uttrycksfulla
namn på de hos oss vanligaste barrträden: tall, gran, tann,
1 ä r k, en, i d.
Åtskilligt skulle måhända vara att tillägga, men det anförda
torde vara tillfyllest för att motivera slopandet av namnen
silvergran och ä d e 1 g r a n och i stället använda namnet tann som
svensk benämning på släktet Abies samt reservera gran och
sammansättningar därmed uteslutande för släktet Picea.
Emil Haglund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
