Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre uppsatser och meddelanden - Landskapet, trädgården och byggnaden. Några reflektioner med anledning av arkitekt Hakon Ahlbergs artikel med samma titel i »Lustgården» årgång 13. Av Sven A. Hermelin med genmäle av Hakon Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
engelska) trädgårdsarkitekter i förbindelse med lägre teoretiska
kurser förvärvat sig ett gediget kunnande.
I ovan refererade artikel ifrågasätter författaren »om det ej vore
bättre, att vi avskaffade den ganska oklara titeln trädgårdsarkitekt
och ersatte den med det gamla ordet trädgårdsmästare».
Jag tror icke det vore välbetänkt. Är det någon titel som är
oklar, är det just trädgårdsmästaretiteln. Frånsett att den ofta —
ehuru fullkomligt felaktigt — användes som tilltalsord till varje
arbetare, som med mer eller mindre vana hanterar spade eller kratta
i en viliaträdgård, upplyser trädgårdsmästaretiteln ej om på vilket
område inom hortikulturen vederbörande är mästare. Man skiljer
därför i vår specialiserade tid mellan t. ex. stadsträdgårdsmästare,
seminarieträdgårdsmästare, handelsträdgårdsmästare,
kyrkogårdsträdgårdsmästare, fruktodlare, köksväxtodlare, trädgårdsanläggare
m. fl. Den sistnämnda kategorien är den, som på trädgårdskonstens
område motsvarar byggmästarens på byggnadskonstens.
Om den, över praktiskt taget hela världen använda titeln
trädgårdsarkitekt kan anses oklar av den anledningen, att en del
trädgårdsanläggare ibland fatta pennan och göra trädgårdsritningar och
då kalla sig trädgårdsarkitekter, misstänker jag, att arkitekttiteln
lika väl som t. ex. ingenjörstiteln ibland är litet svävande. Sådant
missbrukande av titlar är ju tyvärr ofta förekommande inom flera
områden.
Då trädgårdsarkitektens uppgift på trädgårdskonstens område är
analog med byggnadsarkitektens på byggnadskonstens, kan jag icke
finna några verkliga skäl, varför icke den väl meriterade
trädgårdsarkitekten skulle bibehålla sin titel och göra allt för att bära den
med heder. Jag är benägen att tro, att detta ingalunda skulle
omöjliggöra det under ömsesidig respekt anordnade samarbete mellan
byggnadskonstens och trädgårdskonstens utövare, som arkitekt
Ahlberg med all rätt efterlyser i sin artikel — snarare tvärtom. Då
byggnad och trädgård böra samkomponeras, är jag personligen av den
åsikten, att trädgårdsarkitekt vid projekterande av en anläggning, som
ansluter sig till ett verk av en nu levande arkitekt, alltid bör bereda
denne tillfälle att inverka på förslagets slutgiltiga gestaltning. Mina
erfarenheter av dylikt samarbete ha varit goda. De bästa resultaten
— både estetiskt och ekonomiskt sett — ernås, om samarbetet mellan
byggnadens arkitekt och trädgårdens börjar på ett så tidigt stadium,
att de gemensamt kunna avgöra så vitala frågor, som en byggnads
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
