»Jag är ju ung!» Inga kunde inte hjälpa att det låg något af triumf i utropet. »Jaa — men inte stark. Fröken ser riktigt hektisk ut.» »Det är fru Grape den första som säger mig.» »Folk äro vanligen mera artiga än uppriktiga. Lilla fröken borde köpa sig en päls. Jag vet hvar man kan få en både billig och bra, och skall gärna gå med för att välja ut den.» »Tack,» svarade Inga och blef blossande röd, »men jag fryser aldrig och vill inte skämma bort mig.» »Nå ja, fröken får väl gå så mycket fortare. Bor fröken långt härifrån?» »På Söder.» »I något pensionat?» »Nej.» »Men inte ensam väl?» »Jo.» »Så trist det måtte vara. Men fröken äter naturligtvis i familj?» »Nej.» »Lagar själf sin mat kanske? Det där kan inte vara trefligt. Och inte nyttigt heller. Ensamma fruntimmer äta aldrig ordentligt. Lilla fröken skulle inackordera sig. Jag vet ett ställe.» Oktavia blef allt lifligare och ställde sig midt för dörren, liksom för att hindra Inga från att undkomma.