FÅ GEL FEN tX Det var julafton och Inga hade tändt så många ljus och lampor hon kunde, såväl i rummet som i köket utanför. Men det blef mörkt i alla fall tyckte hon. Putsadt och fint var det i hvarje vrå, som hon var van att ha det, men känslan af hemtrefnad ville inte komma. Julgranen doftade så friskt och förde med sig en hälsning från hennes barndomsvän, skogen. I kakelugnen flammade en björk vedsbrasa och öfver spritköket ångade tevattnet. Men hon frös och gick omkring utan rast eller ro. »Hvarför berättade han det där om Grape-gården,» klagade hon. Ty det kändes som hade hon blifvit ännu fattigare sedan hon hört talas om så mycken glädje och samhörighet. »Och hvar-för fick jag inte vara i fred för alla inbjudningar? Hade jag det fått skulle jag varit nöjd med som jag har det och inte uppställt några jämförelser.» Hon drack sitt te helt mekaniskt utan att veta hur det smakade, ty i tankarna var hon i Sixtens hem och sökte föreställa sig hur det såg ut i den sträcka rum, som låg utanför arbetsrummets fridlysta område. Ett ögonblick såg hon honom med lilla Maja i famnen framför den ljusskimrande granen, men i detsamma var det som om hustrun ställt sig emellan myndig och bred liksom framför tamburdörren, och taflan på en gång utplånats af ett hänsynslöst groft penseldrag. Nejl Barnet och han, de passade ihop! Någon