Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Byrons Don Juan var synbarligen den lektyr
som nu upptog honom.
Hon bläddrade i boken och läste några strofer
här och där, men glömde den för njutningen att
luta hufvudet mot stolsdynan, blunda och försjunka
i vakna drömmerier.
»Det här går inte an,» sade hon plötsligt och
knöt händerna i fast beslutsamhet.
Nästa ögonblick var hon framme vid fönstret,
på hvars yttersida sparfvar, talgoxar och domherrar
kappades om att rycka till sig de bästa bitarna.
Men när Sixten kom in stod hon så försjunken i
åskådandet af Emerentia Grapes bild, att hon glömt
tid och rum.
»Jag har tagit en promenad utåt Djurgården,»
sade han ursäktande. »Vädret är så vackert och
tankarna klarna rent märkvärdigt medan man rör sig.»
»Kunna vi fortsätta då?» frågade hon i glad
ifver.
Det var nämligen så, att Pauls och Helenas
öden vägdes liksom på guldvåg och att berättelsen
stått stilla därför att författaren ej varit på det klara
med hur han skulle låta sina personager handla i
afgörandets stund.
»Vi få väl försöka. Har fröken också tänkt
öfver ämnet, som jag bedt er?»
»Jag tänker inte på något annat.»
»Fröken vet hvad det är fråga om — offra eller
uppoffra?*
»Ofifra är så hårdtl»
4. — Fågel Fenix,
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
