FA GEL FENIX du rådde om mig hel och hållen, gick du till andra kvinnor och förnekade dig intet som helst nöje för min skull.’ 'Jag var en dåre — och du kan tro jag ångrar mig.’ ’Jag önskar du gjort det förr 1 ’ 'Men när jag erkänner mitt fel och ber dig förlåta.’ ’Så anser du saken hjälpt?' Hon ryckte och slet i gräset med nervösa, skälf-vande fingrar. ’Jag var så säker på dig,’ återtog han. 'Det föll mig aldrig in att... Och jag kan inte, vill inte tro nu heller... Det måste vara en öfver-gående fantasi... Du kan inte ha vändt ditt hjärta från mig — dina barns far.’ ’Jag är inte bara mor. Jag är kvinna också. Och människa — liksom du.’ Hon vände sig ifrån honom och blickade utåt sjön med ansträngda ögon, liksom hoppades hon att där borta finna lösningen på lifvets många plågsamma gåtor. ’Vänd dig inte ifrån mig,’ sade han och fattade hårdt om de fina handlederna, som han under det korta kärleksruset inte kunnat kyssa sig mätt på.» »De fina handlederna, som...» repeterade Inga. »Stryk ut alltsammans och sätt handlederna rätt och slätt, det låter kraftigare,» sade han med omotiverad häftighet. »... 'Öfver sina känslor befaller man inte,’ åter-