Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon stod där så orädd och så vacker att han
sänkte handen, som redan fattat henne om strupen.
’Du kan linda mig om dina fingrar om du vill/
sade han med gråten i halsen. ’Och du fär väl gå
— när du så önskar. Vi få tala vidare. Nu begär
jag intet annat än att du följer med hem.’
Han torkade ångestsvetten ur pannan och grep
efter hennes hand, som för att gifva stöd, och hon
nändes inte stöta honom tillbaka...»
Inga hade skrifvit tills ryggen värkte och
fingrarna skälfde.
»Vidare,» bad hon och vände sig mot Sixten.
»Det får vara nog nu. Vi äro trötta båda —
och hungriga också. Eller hur?»
»Inte i dag. Jag har ingen tanke för annat än
Helena. Hur det nu blir, kan hvarken hon eller
någon annan bli lycklig.»
»Det gäller att välja ett mindre ondt, framför
ett större. Det är oftast så här i lifvet.»
»Om hon bara varit barnlösI»
»Det tror jag detl Då hade det inte blifvit
någon konflikt. Att människor, som ledsnat på eller
inte passa för hvarandra, skiljas åt och gå hvar sin
väg, finner jag både rätt och naturligt. Men barnen?
Barnen? När jag utformar min historia» —
stämman slog om och blef vek — »träder lilla Maja
alltid emellan och liksom ber för sig, och narrar
mig till inkonsekvenser, ty det är alldeles som vore
det hon som skulle offras. Men sätter jag mig i
Pauls ställe tycker jag att han och Helena äro ska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
