den här gången ligger intresset långt djupare... Och nu ska vi ha vår lunch.» Lika nyfiken som Inga var på de blommor, som skulle ersätta hvarandra, lika intresserad hade hon blifvit af att se hvad Sixten skulle hitta på till lunch. Ty också härvidlag tänkte han ständigt ut något nytt. Olika frukter, delikata smörgåsar, en kall rapphöna, en bit pastej eller å la daube. Denna dag var det endast saftiga blå drufvor och en flaska chiantivin. »Det är enkel traktering,» sade han under det han dukade fram och drog stolarna till bordet. »Men jag vill försöka inbilla mig att fröken Inga och jag äro på en resa nere i södern — långt från andra människor — alldeles utom räckhåll.» Ett buller inne från våningen kom Inga att spritta till och erfara en känsla af obehag. »Jag är inte hungrig och går helst med detsamma,» sade hon hastigt. »Hvad nu för slag? Hur blir det då med vår resa?» »Den får göras utan mig.» »Då blir den min själ ogjord! Kom nu bara!» Han slog i vinet, och räckte henne en klase drufvor, och hon tog den därför att hans ögon bådo och hon inte kunde motstå dem. Men hon såg inte upp när hon tömde glaset, och kände sig så beklämd som hade hon gjort något absolut orätt. * * * *