Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samme stackarn som inte kan lefva efter det han
lär, utan snarare tvärt emot? Sannerligen jag vet
hvilken af dem — han som skrifver, eller han som
lefver lifvet — är mitt sanna jag. Eller hur tvenne
så skilda naturer kunna förenas inom samma skal.»
Hans ansiktsuttryck blef allt mera grubblande.
»Men vi bestå ju alla af motsatser,» fortsatte
han efter en stunds tystnad, »och det är väl sä att
medan det bästa inom oss sträfvar att komma idealet
närmare, dukar den svaga människonaturen alltjämt
under i kampen. Har fröken aldrig känt något
liknande?»
»Skulle jag inte känna till striden på ondt och
godt? Jag som aldrig fått bukt med mitt bittra,
stridiga sinne.»
»Som jag inte sett spår af.»
»Här har jag bara haft det godt.»
Stämman vibrerade och i ögonen låg ett
lycko-skimmer, som mildrade de skarpa an siktslinjerna
och gjorde henne strålande vacker.
Hans ögon hängde fast vid henne och hon
kände det.
»Nu måste vi verkligen skrifva,» sade hon och
sprang upp från hvilstolen.
»Låt mig slippal Jag kan inte!»
»Då har jag ingen anledning att stanna!»
»Ha vi inte blifvit nog goda vänner för att ha
oändligheter att språka om?»
»Jol Men det kan jag inte sitta och ta
betalt för.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
