Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade Helena och smög sig intill Paul, som om hon
frusit.
Inga skref med feberaktig hastighet.
»... Hans själfulla ansikte, med det energiska
draget vid munnen, var helt nära hennes.»
»Inte nu, inte här,» bad Helena skyggt och såg
sig omkring.
En landtman skranglade förbi med sitt fordon
och hon makade sig ofrivilligt längre bort.
»Sitt stilla,» bad Paul — »och låtsa om
ingen-tingl»
»Har du sett hur underbart vackert allt är —
skogen, fälten, solskenet,» sade hon drömmande.
»Har jag tid med det nu, tror du, när jag har
dig bredvid mig?»
Asplöfven prasslade för vinden och hon sprang
upp i förfäran. Ty det var som om en skugga
skymt för solen. Eller som om fliken af den
orättfärdighetens mantel, hvilkens tyngd hon redan kände,
och tyckte sig dömd att bära lifvet igenom, i ett
nu vuxit sig större.
»Låt oss gå längre in i skogen,» bad hon.
»Någon kunde få se oss tillsammans.»
»Ack, att du vore mera modigI Men i morgon
afton äro vi långt härifrån, och all ängslan förbi,»
sade han och följde henne inåt löfdungen.
»Hvad jag önskar att vi lärt känna hvarandra
förr. Sfär jag var ung och fri, och min kärlek
kunde gjort mig stolt och lycklig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
