Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fröken är inte med?»
»Nej ... så uppgående i ditt arbete att...
att...»
»Att det blir liksom en del af mig själf,»
sufflerade han och böjde sig öfver henne för att se om
hon var färdig.
»... Och så många nya trakter och länder, så
mycken härlighet vi skola få se,» återtog Paul.
»Ensamma med hvarandra,» hviskade Helena
och smög sig närmare honom. Men glädjeskimret
dog plötsligt bort på hennes ansikte, ty hjärtat
kändes så tungt som ville det påminna om att hon
tog det med sig hvart hon for.
»Ser du,» sade Paul uppmuntrande. »Bara vara
modig nu och låta stormen gå öfver.»
»Men jag har sett att Yngve...»
»Du har gjort upp din sak med honom redan,»
sade han hårdt.
»Jag trodde så. Men han har ingen
motståndskraft och håller på att förfalla.»
»Det hade han gjort ändå — förr eller senare.»
»Då hade det inte varit mitt fel. Jag har visst
varit honom symbolen för allt godt och trofast här
i världen, fruktar jag, och när han inte kan lita på
mig längre är det som om allt sviktade.»
»Murkna träd falla af sig själfva.»
»Han förstår att allt hopp är ute, och låter mig
komma och gå nu hur jag vill,» fortsatte Helena,
utan att svara. »Han säger aldrig något. Men allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
