Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Skall jag gå eller stanna?»
Han släckte det elektriska ljuset, med undantag
af arbetslampan.
»Kanske det blir bättre nu? Märker ni inte
att det är elektricitet i luften?»
»Där borta på landsbygden är svalka och ro.»
Det låg något dödstrött i stämman, som grep
honom likt en anklagelse.
»Låt oss återvända dit då,» sade han med en
ifver som lugnade henne.
»... När Inga... När Helena... gick hemåt,
hade solglansen mattats. Men hon märkte det ej.
öfver skogsåsarna dröjde ett purpurskimmer, som
allt mera öfvergick i violett. Och mot rymden som
ej längre var sommarvarm och mjuk aftecknade
granar och furor sina svartgröna, taggiga spetsar.
Ju närmare hon kom hemmet, desto fortare
gick hon, ty for hvarje steg fick hon en allt djupare
förnimmelse af att en olycka hotade och af att hon
inte skulle hinna fram i tid.
När hon nådde spången, som förde öfver den
af regnet uppsvällda skogsbäcken, tvärstannade hon
och såg sig omkring med förskrämda ögon. Ty —
tänk om Dolly fallit i och drunknat? Så mycket
som hon höll till här nere, och så utan vård som
hon lämnats?
Hon sprang uppåt den smala steniga stigen, in
i trädgårdstäppan. Då hörde hon den lilla storgråta
och knäppte händerna i tacksam glädje.
Men ingen af barnen stormade emot henne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
