Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ställtJsig bredvid henne och hon visste att hans
blickar bränt sig fast vid henne och att det var
farligt att se upp.
Men likt en hypnotiserad lydde hon en starkare
vilja än sin egen och mötte hans ögon.
»Helena,» hviskade han lidelsefullt.
Och som hade hon lifvet igenom lystrat efter
kallelsen, och aldrig haft tanke på annat än att lyda,
sjönk hon i hans öppna famn.
Nästa sekund slet hon sig lös.
»Nu måste jag gål Gå för alltid,» ropade hon
i ett utbrott af förvirring, harm och lycka.
»Det kan du intei»
»Helena kunde,» svarade hon hårdt.
»Dw har ingenting som binder dig,» flämtade
han och öfverhöljde hennes handleder med heta,
giriga kyssar.
»Släpp mig! Låt mig gå,» bad hon i stigande
ångest.
»Om du lofvar att komma igen.»
»Jag har längtat efter kärlek lifvet igenom och
nu kommer den till mig som orättfånget gods,»
klagade hon i bitter hopplöshet.
»Kärleken frågar sig inte för. Han kommer
ändå — antingen människan vill eller inte.»
»Låt mig gå,» bad hon ännu en gång. »Att
skiljas nu är lättare än sedan.»
Han visade på manuskriptet. »Skall du lämna
det halfgjordt?»
»Det är ju färdigt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
