»Du vill då att det kommer i andra händer?» Framför henne låg det arbete som under månader tagit hennes tid och tankar och hon betraktade det med svartsjuk ömhet. »Om det är för de där pappersbladens skull — eller för att jag omöjligt kan annat — vet jag inte. Men jag kommer igen.» :i: * * it: »På det här sättet kan det inte fortgå,» sade Inga, då hon bläddrat igenom manuskriptet och öfvertygat sig om att där inte fanns en rad som var öfverkorsad eller ändrad. »Har jag tid med skrifverier nu, tror du, när hela universum är du — du — och ingenting annat.» »Det är tid på att tala allvar. Jag kom igen för att sluta boken och nu är det femte dagen jag sitter här utan att du ger mig något att göra.» »Nänns du köpslå om den tid vi få vara tillsammans kunna vi så gärna upphöra att träffas,» svarade han uppbrusande. »Var inte ond,» bönföll hon och grep efter hans händer. Och han drog henne intill sig och kysste hennes hals och hårfäste, tills det svindlade för hennes ögon, och hon gjorde sig fri och stod framför honom så