Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och jag tycker mig ännu se hur Leo sträckte ut —
som om han först nu haft plats att röra sig på —
gjorde en afstickare utåt fälten och kom igen i
fyrsprång, under höga skall och glädjeskutt, för att
berätta hur lycklig han var.
Till sist stannade åkdonet framför en låg
hvit-målad herrgårdsbyggnad ... Ännu som vore det i
går minnes jag hur han i linnerocken — som inte
var någon annan än inspektoren — lyfte ner och
ställde mig pä sandgången, och hur en ung vacker
kvinna i gulblommig nettelduksklänning kom
springande öfver gårdsplanen, lätt och luftig som ett
sommarmoln och slöt mig i sina armar.
Från den stunden älskade jag henne. Men från
den stunden sträfvade jag också att inte göra det
— eller att dölja hvad jag kände.»
Inga blickade ut genom fönstret, som om äfven
denna hågkomst haft sin bitterhet och behöft plånas
ut af andra intryck.
»Det var en lycklig tid som nu följde, dä jag
inte gjorde annat än ströfvade omkring i skogen
med Leo, eller höll till i trädgården, där träden,
efter hvad jag kan minnas, inte gjorde annat än
blommade eller buro frukt, och insekterna aldrig
upphörde att surra. Tant Julie... jag hade lärt
att kalla henne så — var passionerad blomsterodlare
och sysslade i rabatterna eller orangeriet, när hon
inte skref till onkel, som var till sjöss och ville ha
sin epistel i hvarje hamn.
»Du var naturligtvis släkt med henne,» inföll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
