»Nä hur gick det sedan?» »Du är sagolysten som ett barn tror jag.» »Mera! Mycket meral» »Jo — jag slutade skolan och skulle ut och tjäna mitt bröd, hvilket inte var sä lätt för den som på inga villkor ville komma i familj och gå frun tillhanda, och inte ägde något annat att slå sig fram med än oklanderlig engelska och god handstil. » * »Det var inte illa.» »Nej, om jag varit mindre bitter och otillgänglig ... Tant Julie hade emellertid fördrag med mig och önskade mig kvar i huset. Men jag ville minst af allt ligga onkel till last, och tänkte inte på annat än att göra mig oberoende.» »Du tyckte inte om honom?» »Jo — när han var till sjöss.» »Du var afundsjuk om din fasters tillgifvenhet tänker jag.» »Det var väl så. När han var borta hade jag henne för mig själf, och när han kom hem, firade de smekmånad och ignorerade mig.» »Och när han kom hem för alltid?» »Blef han en gnatig goddagspilt, som fordrade ständig uppassning — åtminstone tyckte jag det.» »Han saknade väl det friska lifvet ombord.» »Ja visst! Och hvem kan undra på det? Jag kom i alla fall att stanna där jag var, ty det föll sig så underligt att jag behöfdes... Tant och onkel voro ju inte unga någon af dem, och hoppades väl