men så mycket mera musik. Och nu ljuder den klanglös och trött med sorgens sordin öfver sig. Å, att få luta mig mot hans bröst och hålla hans hand i min ännu en gångl Men det får inte ske. Han måste försvinna ur mitt lif liksom Paul ur Helenas. Mars 20. Att anförtro sig åt ett okänsligt pappersblad är dock alltför fattigt och dagboken har fått hvila, För mig — som varit ensam lifvet igenom — var det en sällhet utan like att ha någon att tala vid, som förstod hvarje skiftning i mitt känslolif. Och nu är det förbi! Jag har sett molnskuggor tåga fram och fördystra ett landskap, men jag har aldrig tänkt mig att saknaden efter en människa kan förmörka hela universum. Det är inte heller bara honom jag saknar. Det är det arbete som förenade oss. Sixten 1 Sixten! Jag kan hviska det namnet i oändlighet och liksom smeka det och tycka mig komma honom närmare. Ibland fruktar jag också att jag handlat orätt. Ty hvad blir det nu af hans arbete? Han bad som för lifvet att jag skulle stå vid hans sida. Månne ej detta var hans stora ögonblick? Hur som helst synes det mig ofattligt att en kvinna kan afslå en sådan bön — och öfverlefva det.