Jag — som andra — har haft mina drömmar om kärleken. Hvilken ungmö har inte det? Och jag tänkte väl den skulle komma också till mig. Jag väntade. Men med fruktan och bäfvan, ty jag visste att den — om något — har ett Janushufvud med tvenne ansikten. Men när helst jag sökte föreställa mig honom — som skulle göra drömmen till verklighet — hade han skarpt mejslade drag, malmrik stämma och styrka nog att stöda också mig. Sixten liknar föga den idealbild jag framkallade. Men jag vill inte ha honom annorlunda. Jag vet att han är svag och vankelmodig. Men vore han inte sådan, vore det inte han. Mars 21. Jag skyller på sjukdom och skolkar från lektionerna. Någon renskrifning tänker jag inte skaffa mig. Jag kan inte hålla tankarna samlade och begriper inte att jag för kort tid sedan fann mig i sådana själsdödande sysselsättningar. Hvad som hjälpte mig, var väl att jag närde en hemlig förhoppning på bättre tider. Också den drömmen är slut. Det är ömkligt, men jag måste tillstå att pengarna, jag tjänade, mer än allt annat gjorde mig lätt om hjärtat. Hur räknade jag inte mina slantar och motstod frestelsen att köpa mig eleganta, vackra saker, för att kunna sätta dem på banken till fram-tidsbehof.