goda med sig att jag öfvervann begäret att fortsätta till Blasieholmskajen, som jag ämnat, och gick för att friskrapportera mig och säga ifrån att jag återtar lektionerna. Å, att vara man och kunna gå ut som sjögastI Jag önskar ingenting högre. En kvinna har inga utvägar. Mars 30. Hur vemodsfulla äro ej dessa marskvällar, då dagsljuset fördröjer sig och skymningen endast motvilligt öfvergår i mörker. Det är hvarken vinter eller vår; men trädkronorna teckna sig redan märkbart fylliga och mjuka — likt kvinnoformer som bära inom sig embryot för en ny tillvaroi Öfver och mellan grenverket står himlen blek-blå eller starkt orangefärgad, och när gaslyktorna sent omsider tändas, förefaller deras sken urblekt och overkligt. Den förnyelsens tid, allt lefvande väntar på och längtar efter, är ju så härlig. Hvarför då detta vemod? Månne därför att ingenting födes utan smärta? Eller därför att våren — liksom allt annat här på jorden — bär förgängelsens märke redan i födslostunden. „ April 1. »Människan är det hennes arbete gör henne till... vara trogen i det lilla,» med mera. Jag