Kanske var det bäst så? Han gick mycket fort, svängde med käppen och hade hufvudet tillbakakastadt — som då han är belåten med sin värld... och han smålog... han smålog verkligen — och gnolade på den där strofen ur Mignon: »Kennst du das Land...» Tänk om jag afsändt ett af de galna brefven!... Eller sökt upp honoml Naturligtvis störtade han in på Dramatiska teatern. Irma Bley väntade väl! Och jag som sörjer mig fördärfvad och tröstat mig med att han haft det lika illa. April 13. Sorgen gör hvem som helst till filosof. Jag har tänkt och grubblat halfva natten och kommit till en del slutsatser. För mycket kärlek kan en människa inte få. Jag har fått för litet. Det öfverskott af ömhet barnet får på sin del under uppväxtåren ger motståndskraft för stundande svåra tider. Jag har ingen. Är det att undra på? Man och kvinna sitta inte ostraffadt tillsammans dissekerande kärleken i skrift och ord. Det blir eldsolvcka — börjar den ock som en lömsk underjordisk brand. Min känsla för honom är den stora kärleken. Men mitt väsen äger ej den jämnviktens ro, den själfsäkerhetens frimodighet, som gör en kvinna älskvärd, god och lycklig. Jag slet ondt den tid jag