blek och ihålig jag blifvit. Det får inte fortgå på det här sättet. Jag skall sköta mig. Jag vill inte bli ful. Sixten har ändå älskat mig — gör det kanske ännu — och skulle jag återse honom, måste jag vara mig lik. April 19. Långa dagar och nätter. Tid som står stilla. Ingenting att vänta och hoppas på. April 21. Jag är utom mig af vrede och blygsel. Det får vara slut med promenaderna i Kungsträdgården. Jag är förföljd 1 Sätter jag mig på en soflfa, slår en herre sig ofelbart ned bredvid mig. Parasollen är inget skydd. Går jag ett slag, tittar en snobb fram därunder, eller stöter — oafsiktligt bevars — till den för att se mig i ansiktet. I dag blef jag tilltalad, erbjuden sällskap och inviterad ner i Strömparterrn. Aldrig I Aldrig hände sådant när jag gick till eller från mitt arbete! Att folk såg på mig var jag van vid och det smickrade. Kvinnor veta mer än väl om de äro vackra eller fula och jag underskattar inte mitt utseende. Nu är det något annat! En närgångenhet i blickarna, en viss nonchalant artighet, som antyder bristande aktning. Jag har både ögon och öron när det behöfs