När jag kunde vara säker om att hon hunnit in på scenen, vände jag om och skaffade mig en biljett till premiären. Det var förköp. April 28. Hur orolig han måtte vara. Jag minns ju hur han den ena stunden trodde sig ha åstadkommit ett mästerverk och den andra tviflade på att ha skrifvit en enda duglig rad. Å, att få vara hos honom! Uppmuntra, stål-sätta! Jag kunde det som ingen annan, påstod han. Fröken Charlotte knackade på tidigt i morse och sade ifrån att det var bäst komma redan på förmiddagen och se de beställda blomsteruppsatserna. Jag hade dagboken framme och sade mig vara så upptagen af skrifning att jag inte hade tid. Hvarför sade jag så? Det var inte sant, och hon genomskådade mig. »Fröken gör som fröken vill,* svarade hon spetsigt. »Han har valt hvarenda blomma, och det blir väldigt stiligt.» Jag föresatte mig att stanna hemma. — Klockan tolf var jag i butiken. Till att börja med glömde jag hvarför jag kommit. Det var så mycket att se på. I bakgrunden dunkelgröna palmer och araukarier, och brytande sig däremot en doftande färgrikedom, som verkade rent betagande.