öppet dagen igenom. Rymligt och bekvämt också, med lådor och skåp för linne och kläder. Det elektriska ljuset strålade henne till mötes och hon erfor en plötslig känsla af välbehag. Mon lika ifrig som en människa kan vara att visa ifrån sig fula tankar, var hon att skjuta undan den välgörande känslostämningen. Åsynen af den breda låga korgkofferten, som fått sin plats under divanen, väckte hennes ordningssinne till lif och gaf lust att packa upp och ordna innehållet. Men hvartill skulle det tjäna? Hon skrattade till, kort och bittert. Klädde af sig i hast och gick till sängs i hopp att få sofva liksom uppe på däck. Men sömnen undflydde henne nu som alltid. Och denna sömnlöshet, som stal hennes krafter och förvandlade nätterna till en ändlös tidrymd, gjorde henne förtviflad. Hon steg upp, svepte om sig den mjuka kar-mosinröda morgonrocken, stack fotterna i tofflorna och gick fram till fönstret, hvilket satt så högt upp att hon måste stå på knä i divanen för att kunna blicka ut. Mörkret stod som en skymmande vägg. Det fanns ingenting att se. Hytten låg under däck och hon kände sig plötsligt inspärrad likt fången i cellen. Hvilka underliga ljud också rundt om, som på en gång nådde hennes öron!