Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon sagt sig och samtidigt fått klart för sig, att
från de hytter, som lågo utmed öfre promenaddäcket,
var tillträdet dit ut fritt hvilken stund på dygnet
som helst.
Obersteward gjorde inga svårigheter.
Utan tanke på att det kunde vara annorlunda,
yttrade hon sig på flytande engelska, men tystnade
skamsen och förtretad, då hon fann sig iakttagen.
Den nya hytten var glad och luftig, och den
som låg på andra sidan om den smala skiljande
passagen oupptagen.
»Pri! Fri, som aldrig förr,» tänkte hon.
Ännu en gång fick hon lust att ordna resgodset,
men påminte sig ögonblickligen att hon hade annat
att beställa.
Göra ett öfverslag af den reducerade kassan,
kuvertera drickspengarna och försegla
dagboksanteckningarna.
»Är det min sista dag?» frågade hon sig, medan
en här af stridiga känslor brottades inom henne.
Ty inte visste hon hvad hon fruktade mest — lifvet
eller döden? Inte kunde hon klargöra efter hvilken
af de båda hennes längtan var mer eller mindre
brinnande.
»Att vara lifdömd må väl vara förfärligt,»
klagade hon. »Men hvad vill det säga mot att ha
lif-dömt sig själf... bränt sina skepp ... rifvit sina
broar... och inte kunna träda tillbaka.»
Hon skakade på hufvudet i tröstlös jämmer vid
tanken på hur rent omöjligt det var att komma till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
