männen sida vid sida. Den ene pratande och gestikulerande, den andre lyssnande som till all världens visdom. Den unga hustrun höll sig bredvid dem i oviss ängslan, tills en förtroendeingifvande blick från främlingen sagt henne att hon kunde vara trygg och sköta sig själf. Då sjönk hon med en suck af obeskriflig lättnad ner i närmaste hvilstol och slöt de violblå, af hemliga tårar mattade ögonen. »Hvad är det för makt han sitter inne med, den mannen?» frågade Inga sig i fast föresats att motstå hans välde. Hur medtagen den unga kvinnan var syntes först under sömnen, och Inga fattades af ett häftigt begär att hjälpa. Med varsamma, mjuka händer stack hon sin kudde under hennes hufvud och bredde sin pläd öfver hennes fötter. Men när hon fullbordat sin kärteksgärning och såg upp, märkte hon att Tore betraktade henne och glömt bort att lyssna. »Hvad har han med mig att göra?» sade hon sig i trotsig vrede och gick att uppsöka hytten —-den enda platsen på hela båten där hon visste sig säker för nyfikna blickar. Men när hon trädde in i den lilla passagen, stod dörren till kojen midt emot öppen — med det tunnna draperiet fläktande för hafsvinden — och då förstod hon att den var upptagen.