Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några strofer ur en tysk folkvisa, framjodlade
af en klarinett, kommo dem att skynda in i
matsalen.
»Blif nu inte ledsen,» bad han. »Men jag har
varit djärf nog att göra en omplacering.»
»Det tackar jag för,» svarade hon, och nu trädde
leendet fram utan förbehåll.
De slogo sig ned vid ett mindre bord och han
tog plats vid hennes sida.
Midt emot Inga satt en ung kubanesare med
underbara sammetsögon och bredvid honom hans
vackra mor, med svart spetsslöja öfver det hvita,
buckliga håret. Så var där en irländare och hans
hustru, som gjorde sin bröllopsresa och inte hade
ögon eller öron för annat än hvarandra. En tysk,
som tog om af alla rätter och en rödblond
amerikanska i genombruten hvit sidenblus.
»Nu representera vi vårt land,» manade Tore,
och Inga kände sig plötsligt helt varm om hjärtat.
En uniformerad man, med ett väderbitet godt
ansikte, visade sig i dörröppningen. Det var
fartygets chef. Och i samma ögonblick brusade
Castaldo-marschen genom salen.
Stewards, iförda blå jackor med blanka knappar,
hvita västar och vantar, kringbjödo, soppan, och inom
kort trängde sorlande prat och jublande tonvågor
upp mot taket, hvilket i midten höjde sig i en rikt
ornerad glaskupol.
Ingas ögon gingo bort till kaptenen, ty det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
