Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försökt?» svarade han med en skärpa, som kom
kom henne att rycka till.
Hennes ögon sade alltför tydligt att hon kände
sig förnärmad, men han frågade ej mera därefter
än kirurgen gör, då han sticker knifven i bulnaden.
»Ingen mänsklig varelse får anse sig för ringa
att vara med om att uträtta något godt,» återtog
han. »Det må vara sant att arbetsfältet är omätligt
och förmågan ringa. Men det bör snarare egga än
afskräcka. Det är också på sammanslutningen det
kommer an. Kan jag inte med egna krafter lyfta
Sverige upp till den plats det borde intaga bland
nationerna, kan jag alltid vara en af de tusen som
sätta handen till plogen och våga försöket.»
Han hade talat sig varm och hon betraktade
honom med stigande förundran.
»Ni yttrade en gång — när ni var uppe och
tog farväl af mig — att ni önskat fara långt förr,
men att det varit hinder i vägen,» sade hon
spörjande.
Det skimrade till i hans ögon.
»Och det minns ni! Hindret var min mor. Så
länge hon lefde kunde jag inte fara.»
»Och hon är död.»
Han visade på sorgfloret kring armen.
»Det trodde jag ni visste.»
Hon hade fått öra för skiftningarna i hans
stämma och slogs af bitterheten däruti.
»Vi bo i hyreskaserner,» fortsatte han, »och
veta intet om hvarandra. Eller gå förbi — ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
