och jag vet mig inte ha sett någon af infödingarna.» »Och förundrar er öfver att de äro mera människor än apor — inte sant?» »Å nej! Men jag trodde inte folket var så ståtligt, eller hade sitt eget språk.» »Hvad trodde ni då?» »Att ni talade tyska, eller begagnade det som skriftspråk, och att.. .» »Vi äro vana vid att utländingar veta platt intet om oss, och att vi veta så mycket mera om dem — och om allt annat också» — svarade han stolt. »Jag är vetgirig och ni skall lära mig en hel del.» »Straxt efter frukosten då, hvarje morgon nere i steerage.» »Där vet ni att en dam inte sätter sin fot.» »Gör er inte för säker,» inföll han och gaf Inga en uppfordrande blick. »Är det er syster?» frågade miss Gibbs. »En lady från mitt land.» »Hon kunde lika väl vara amerikanska — efter utseendet att döma.» »Högre beröm kan inte gifvas henne, det förstår jag — och hon också.» »Hon talar då engelska?» »Bättre än ni själf.» »Männen i ert land äro inte synnerligen artiga mot damerna, märker jag,» svarade hon och skrattade till bullersamt nog. »Men det gör detsamma. Allt nytt och originellt roar mig. — Jag har iakt-