Här eller där angåfvo ångande vattenstrålar att hvalar voro inom synhåll. Men helt nära fartyget följde stora lekande stim af tumlare, de där än hoppade öfver, än skuro igenom vattnet, hvilkets absoluta renhet och genomskinlighet lät fiskarnas silfverbruna eller pärlemorglänsande färgskiftningar träda fram, som under en glasskifva. Men medan Ingas ögon följde deras muntra lek, tänkte hon underliga tankar. »Ett steg öfver barriären, och jag skulle försvinna i det lockande djupet. Ett ögonblicksverkl En bristande bubbla! Så lätt — och på samma gång svårt.» Segelfartyget var redan långt borta, men tecknade sig ännu helt präktigt mot rymdens bleka, och hafvets metallglänsande blå. Kubanesaren hade flyttat sina ögon till Ingas rena profil och känsliga mun. Men hon märkte det ej, ty hennes blickar och tankar voro i steerage. »Cherchez-vous — vous — monsieur — le frére,» sade han osäkert, ty han var lika klen i franska språket, som angelägen att komma i tal med henne. Hon hade glömt det mesta af hvad hon lärt, men förstod genast att hon var styfvare än han och det gaf mod. Han försökte klargöra hur svårt och ledsamt det var att inte kunna meddela sig med någon som helst ombord — först och främst med henne. Och hon svarade att lika litet som hon talade spanska, lika litet förstod någon hennes tungomål. Skillnaden