Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var bara den, att hennes land var så litet och att
det hörde till uppfostran där hemma, att lära sig
världsspråken.
Han blef allt lifligare, och hans franska allt
mera späckad med spanska glosor; men hon gissade
sig alltid till meningen, och kunde intet annat än
skratta.
Sådan fann Tore henne, då han närmade sig
tillsammans med mr och mrs Gleim — dåren och
dennes hustru.
De båda kvinnorna möttes i ömsesidigt
deltagande. Men den sjuke trängde sig emellan och
upptog samtalets tråd.
»Har fröken hört talas om min stora uppfinning
som skall frälsa mänskligheten?» frågade han, och
Inga kände sig helt ängslig öfver det hon hörde,
och oviss om hvad hon skulle svara.
Men han fortsatte utan afbrott.
»Det är ett universalmedel mot allt ondt till
själ och kropp — sorg, ånger, sjukdom, umbärande,
förtryck och mycket annat — som jag inte har tid
att räkna upp.
Hvar också finna den som orkar nämna allt
elände här på jorden? Och jag har patent på
läkemedlet — jag ensam i hela världen. Det kunde
göra mig rikare än Vanderbildt och Astor, men jag
delar ut det gratis. Lika till alla. Ingen blir
lott-lös. Fröken skall fä sin del. Ni behöfver en stark
dosis — mycket stark — det läser jag i edra ögon.»
Hans egna fingo ett smärtsamt irrande uttryck. »Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
