att vinna erfarenhet eller dela med oss af den vi redan vunnit. Det störtade tornets förkunnelse var ingalunda splittring utan förbrödring.» »Jag önskar att edra lärdomar kommit svenska immigranter till godo.» »Det önskar jag också — kosmopolit som jag är. Men min stämma är bara en ropandes röst i öknen. Immigrationen kan aldrig hämmas förr än kunskapen om det egna landet och de skatter det gömmer blir så stor, att den föder kärlek och ansvarskänsla. Ty ligga dessa känslor gömda innerst i hjärtat, skola de växa sig större borta i främlinglandet och drifva utvandraren tillbaka igen med åt hembygden räddad erfarenhet och arbetsduglighet. I stället för att bygga korthus i Amerika och plantera persikoträd och rhododendron i dess tegelröda mylla, skola de hemkomna — med fördubbladt mod och vidgadt företagsamhetsbegär — reda sig solida, trefna bostäder i fäderneslandet. Vårda sig om skogarna, göra tegarna dubbelt bärande, plantera härdiga fruktträd, bärbuskar, rosenstockar och blommor kring stugknutarna och få den egna torfvan så kär, att de och deras efterkommandes sista tanke vore att lämna den. Det är detta jag drömmer om och vill sträfva för.» »Lyckliga de människor som arbeta för något annat och mer än sig själfva. Det är till dem världen står i skuld,» sade hon tyngd af känslan att ingenting ha uträttat, och lyftad af begäret att sätta in sin hela kraft på något som ädelt och nyttigt var.