Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Där finns mera arbete än ni orkar och hinner
med — om ni bara vill,» svarade han och pekade
mot väster.
»Jag har min far där borta » sade hon osäkert.
»Det gläder mig!»
Han gick fram till relingen och stirrade ner i
vågorna, hvilka kastades upp af förstäfven, likt jorden
kring plogbillen, och genom sugrörelsen förvandlades
till lika många hvirflar af grönhvitt bornerande skum.
Men han såg ingenting annat än ett mörkt, gapande
tomrum, som skulle vara lifvet igenom.
»Och det är honom ni går att uppsöka?»
frågade han i sammanpressad smärta.
»Jag vet inte om han är lefvande eller död —
eller hvar han är att söka.»
»Yi skola finna honom. Jag skall hjälpa er!»
Hans stämma var den djupa klangfulla hon
längtat efter sedan långt tillbaka. Hans ögon
talade samma tillgifvenhetens språk som Leos. Och
med detsamma kände hon en obändig längtan att
gömma sina händer i hans, liksom i Holtes.
Det låga inåtvända skratt, som båda kände till,
skrämde dem.
»Jag har kastat både lifselexiret och spegeln
öfver bord,» förkunnade den sinnessjuke.
»Låt oss gå, Henry,» bad hustrun, men han
fäste sig ej vid hennes ord.
»Jag har haft en uppenbarelse,» fortsatte han.
»Den kom i natt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
