Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Följ med mig, Henry,» yrkade mrs Gleim, och
hennes ljufva stämma kom honom att lystra till.
»Du ser trött ut, älskling, mycket trött,» sade
han med en glimt af verklighetssyn. »Gå ner i
hytten ett tag — eller gör en promenad. En
engelsk mil om dagen — minst. Du kan gå den i
mitt ställe.»
Hon gick upp på bridge deck, afsides från alla
andra.
»Inte heller på uppenbarelsen tror hon,» hviskade
han. »Men den är sannare än allt annat. Glädjen
4r död — det finns ingen plats för den — och nöjet
har kommit i stället.»
Han skrattade uppsluppet.
»Glädjen är solskenet, som strömmar ned öfver
jorden. Vårregnet som smälter snön. Elden som
renar känslorna.»
Han böjde sig öfver Inga, som han nyckfullt
nog utsett till sin förtrogna, och hans bittersorgsna
glimmande ögon gjorde henne rädd.
»Nöjet,» återtog han, »det är lös förgyllning
öfver själens armod, eld i visset strå, irrbloss öfver
träsket, sprakandefire-crackers, och förklädd ledsnad.»
Han gned händerna som i ett öfvermått af fröjd.
»Uppenbarelsen säger att det är glädje
mänskligheten behöfver — lycka den åtrår. Och det är jag
som fått mig anförtrodt att hämta den heliga elden ...
Om från solen eller hafvets botten vet jag inte...»
Han gick lika oväntadt som han kommit, och
Inga andades upp i lättnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
