»Hur kan han fä gå lös?» frågade hon häftigt. »Han ofredar ingen och tilltalar ingen, som ej först närmat sig honom.» »Sådana vilda fantasier och utopier!» »Låt oss hoppas, fröken, att redan det att vilja det goda är gärning i Guds ögon.» % # :f: Sjön gick tung med en lätt rök öfver sig, och borta vid horisonten sträckte sig en låg gulhvit skybank, som stundom försvann för att snart nog åter visa sig. Det var sista dagen ombord, med »Kapitäns-essen» och bal — som sedvänja är. Från koffertarna hade högtidsdräkterna kommit fram, och i matsalen prunkade tak och gesimser med miniatyrflaggor eller girlander af pappers-blommor och grönt. Menuerna ståtade med sin prydligaste vignett och sina bastantaste rätter, och på alla ansikten återspeglades lyckokänslan öfver att resans mål låg så nära. Men misstämning inträdde. Kaptenen var ej vid bordet. »Kapitäns essen» och ingen kapten! Det var något oerhördt. Frågor korsade hvarandra, men ingen visste besked och obersteward svarade undvikande. Glädjen steg inom kort likt en våg, som sänker och höjer sig. 18. — Fågel Fenix. 273