Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däruppå är och inte låter en sparf förgås emot sin
vilja. Och de uppskrämda passagerarna böja sina
hufvuden ännu djupare och en hvar känner sig så
ringa som aldrig förr.
»Vårt fartyg är likaledes en värld för sig,»
fortsätter predikanten. »En välorganiserad helgjuten
värld, som har sin styresman den också, till hvilken
vi se upp med tillit och förtröstan... ja, ett
byggnadskonstens och människosnillets underverk kan
sannerligen detta skepp kallas, där vi ha vårt hem
och där vi haft det så godt att vi glömt farorna —
glömt också Honom, fruktar jag, som håller oceanen
i sin hand.»
Mer än en känner ett styng i hjärtat, mer än
en förebrår sig att ej ha tänkt sig in i allt detta
förut och sökt afvända Guds rådslut.
»Han har själf sagt,» vidtager talaren, »att vi
äro mer än fåglarna under himmelen, de där hvarken
så eller uppskära. Förmer än liljorna och gräset
på marken, som i dag står och i morgon faller till
jorden ...
Inför Honom äro vi ingenting annat än en flock
handfallna sparfvar. Men änglarna — hans
sänd-ningabåd — äro dock till for vår skull, och om det
honom lyster, skola de vakta och skydda vår färd
och se till att vi inte stöta vår fot emot stenen.
Låtom oss bedja!»
Det drar liksom en enda snyftande suck genom
rummet och alla störta på knä, ty det gäller att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
