driftens hänsynslöshet passagerarna, förvandlande allt det goda inom dem till ondt och lockande fram den fördolda djuriska grymheten. Om hvarandra, i upproriskt tumult och ifver att komma först, arbeta de sig fram till barriärerna, färdiga att trampa ner hvem helst som står dem i vägen. Men kaptenen tränger sig emellan, och hans stämma och blick hejda dem. »Kvinnor och barn först,» befaller han, och männen draga sig tillbaka, motvilligt och knotande. Miss Gibbs kommer före någon annan, och för hvar och en som följer efter henne i båten ondgör hon sig öfver att där blir för många. Män och hustrur, föräldrar och barn,, bröder och systrar göra allt för att hålla tillsammans. Men slitas åt skilda håll, komma i olika båtar, och veta intet om hvarandra. Men Inga gör sig inte brådt, och ser på det hela med stigande förfäran. »Äro människorna sådana, innerst inne, när förståndet är borta och passionerna lössläppta? Och är det för lifvet de kämpa — för lifvet som synts mig så värdelöst?» frågar hon sig. Kubanesaren glömmer sin mor och springer fram för att rycka henne med sig. Men Tore ger honom en blick, som återför honom till besinning. Männen ge sig ej längre till tåls. Och utvandrarna uppstämma ett hotfullt vrålande och söka bemäktiga sig båtarna.