Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
chefen kastar på sitt förolyckade skepp, och hans
ord förtydliga det.
»Jag har varit förste mannen ombord — och
blir den siste.»
»Kom,» säger Tores hypnotiserande blick och
Inga följer som i en dröm.
Nästa ögonblick sjösättes den sista lifbåten.
Vågorna lägga sig. Dimman lättar alltmera,
och solen kastar en rödögd, dröjande blick på
sorgspelets sluttablå.
En mäktig ångare, som splittras af brottsjöarna.
Några käcka, plikttrogna män, som gjort sitt bästa
och lugnt gå döden till mötes. Kringflytande lik
och vrakstumpar. En flotte drifvande för vind och
våg, med nödflaggan hissad på ett årblads smäckra
spira. Några spridda båtar på en vattenyta utan
gräns och slut. Och i de bräckliga farkosterna män,
kvinnor och barn, hvilka pä några korta ögonblick
sett förhoppningar, lyckodrömmar, framtidsplaner
krossas och förintas.
Men öfver alltsammans sänker sig natten som
ett svart bårtäcke, genom hvilket nödlanternorna från
det sjunkande fartyget glimma likt bedjande ögon.
* * * *
Det var på de farliga bankarna kring Sable
Island Kondoren grundstött, och när morgonen grydde
voro lifbåtarna utom synhåll för hvarandra. Men för
19. — Fågel Fenix.
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
