Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förbi och genom bränningar gick vä|en in i
den skyddande bukten.
Båten törnade mot stranden.
Skälfvande i alla leder, svagare än lifströtta
åldringar, stapplade de skeppsbrutna i land. Och
när de satte foten på marken föllo de i hvarandras
armar, skrattade, gräto — eller störtade på knä för
att bedja, eller kyssa den.
Förbrytaren stod tveksam med hatten i
händerna och rädslan i ögonen.
Hans blickar hvilade på den som löst bojarna
och han frågade sig om han skulle smyga bort
osedd eller våga sig fram.
»Tack,» sade Tore och räckte ut handen. »Heder
och tack från oss allesammans.»
Det gick en skälfning genom mannens hela varelse.
»Är det säkert att ingen anger mig och att jag
går fri där borta?» frågade han och pekade inåt land.
»Jag tänker du tjänat ut ditt straff, och att
ingenting hindrar dig från att börja ett nytt lif.
Har du pengar?»
»Tilllräckligt om jag får arbete.»
»Se här min adress i Newyork, om du vill
söka upp mig.»
»Tack!
De båda männen växlade ett trofast handslag,
och brottslingen gick med spänstiga steg sina
möjligheter till mötes.
Solen gick upp och förgyllde det nya landet.
Inga och Tore stodo hand i hand och den lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
