- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
23

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ger lyckligare och stoltare, än om bifallet gält
henne sjelf.

För blyg att gå in på scenen, der hon aldrig
satt sin fot, väntade hon honom i en vagn utanför
teatern, och det dröjde ej heller många minuter förr
än han kom ut för att till henne, sitt hjertas
älskling, anförtro sin glädje.

Denna vinter stod hans koustnärsrykte på sin
höjdpunkt. Det lyckliga, regelbundna lif, han förde,
hade sin välgörande verkan, hans lynne blef jemnt
och lätt, och han uppträdde med framgång i flere
nya roler.

Hon var nästan alltid på teatern, då han
spelade— hennes tankar voro ändock alltid hos honom —
och då hon försökte stanna hemma, kunde hon knappt
styra sin otålighet och oro. Han tyckte äfven om att
veta henne vara der och att sedan, under samtal om
aftonens föreställning och det större eller mindre
bifall, han rönt, få vandra hem vid hennes sida.

* *

*



Under sommarferierna vistades de vid en
badort i Normandie och deltogo efter hans önskan i det
fashionabla lifvet der. Hon hade aldrig varit road af
sällskapslifvet, oeh nu plågade det henne mer än nå-

fonsin, då dess fordringar ständigt skilde henne från
en man, hon älskade och hvilken alla äflades att få
rå om. Hon var dock med om nöjen och
tillställningar, men endast derför att han önskade det; ty
ehuru glad i hemmet och med dem, hon älskade,
kunde hon aldrig vara det bland främlingar. Att prata
om obetydligheter med menniskor, som ej
intresserade henne, stod ej i hennes makt, ehuru hon
försökte och söijde öfver att ej vara lik andra. Man
beundrade hennes skönhet, hennes medfödda elegans
och behagliga väsen, hennes enkla, men dyrbara
dräg-ter, och männen närmade sig, skänkande henne en
hyllning, som hon i början ej förstod eller lade märke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free