- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
24

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till och sedan föraktfullt afvisade. I allmänhet fann
man henne dock tråkig och ansåg henne vara
högmo-dig samt sökte så mycket som möjligt undvika henne.

I ryktbara personligheter, såsom framstående
läkare, prester, konstnärer och författare, tycker sig
hvar och en hafva del* De omgifvas i allmänhet,
och mest af qvinnorna, med en nimbus, som förtager
minnet af att de äro vanliga dödliga, med samma
vanor, önskningar, fel och känslor som andra. Det är
så svårt att tänka sig, att »den store mannen» i det
dagliga lifvet kan vara så ofantligt liten — eller
åtminstone ei större än de fleste. Derför kan man ock
svårligen i honom se maken och familjefadern, lefvande
ett enkelt, borgerligt lif, utan vill man, att han hvaije
ögonblick skall vara undergöraren, vältalaren eller
det alstrande snillet, som man stält på en piedestal,
och till hvilken så mången blickar upp, endast i
förhoppning att något af strålglansen, som omgifver
honom, skall återfalla på ens eget obetydliga jag.

Hvar och en vet, hvilken obskur personlighet en
divas man plägar vara. Det samma gäller om »en
stor mans» hustru, hvilken hans qvinliga beundrare
vanligen, så vidt möjligt är, söka ignorera.

Detta fick Erika erfara, och stolt drog hon sig
sielfmant tillbaka. Hon var ej svartsjuk, då hon såg
sköna, koketta qvinnor täfla om hennes mans ynnest,
ty hon föraktade dem för djupt för att göra dem
denna ära; men hon led af att se honom mer och
mer indragen i detta lif, som hon fann så lumpet.

Han åter var i sitt rätta element, nu då
qvinnorna firade honom, ty hade han också ej saknat deras
hyllning under den tid, han egnat åt den enda rena
kärlek, han känt, roade det honom dock att tända
kär-leksflammor i smäktande ögon, under det han sjelf
kände sig trygg i sin osårbarhet.

De första dagarne hade han i sin hustrus
sällskap gjort långa seglatser ut till hafs, och då
saltskummet yrde kring båten, jublade hon och klappade
händerna i barnslig förtjusning; ty hafvet, som hon
aldrig förr sett, blef henne med ens förtroligt som

«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free