Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gammal kär vän, och det var med rent af
entusiastisk beundran hon blickade ut deröfver eller
lyssnade till dess outgrundliga, vexlande stämma. Ett
par gånger hade hon seglat ut ensam, men en känsla
af ö&ergifvenhet liksom nedtryckte henne, då hon ej
hade mannen vid sin sida, och hon stannade derför
hemma, nu då han aldrig hade tid eller lust att fölia
henne.
Mången gång smög hon sig dock undan,
genomtrött af det intetsägande pratet, som gjorde henne
hufvudyr och ängslig, och ilade ut för att låta den
friska hafsvinden bortflägta den känsla af ensamhet
och förstämning, som lagt sig öfver hennes själ. En
gångstig långs stranden var anlagd på sjelfva
klippbranten. Nedanför fräste vågorna i sin vilda kamp,
och ofvanför, i remnorna, växte här och der några
enstaka grässtrån och örter. När det stormade
rigtigt, rök vattnet upp öfver stigen och det var svårt
att gå der; men hur förvånad skulle ej »societeten»
uppe i brunnssalongen ha blifvit, om den hört
hennes klingande skratt, när hon, tagande sigte på en stor
våg, ville komma den i förväg och ej lyckades, utan
öfverstänktes af det yrande skummet! Högre upp i
klippan hade hon upptäckt en grotta, der hvarken
storm eller regn nådde henne, der hon till sin
belåtenhet oftast undgick de förbigåendes
uppmärksamhet och hvarifrån hon kunde se hafvet i alla dess
skiftningar. Vid dess storhet kände hon sig så liten,
och på samma gång tyckte hon dock att hennes
själ växte till i kraft och längtan efter fullkorn ning.
Det dofva bruset inunder henne var liksom en
vaggsång till hennes egna tankar, då hon satt der, ofta
glömmande tiden, tills Walter, som kände hennes
älsklingsplats, hemtade henne för att hon skulle hinna
göra en omsorgsfull middagstoalett, hvarmed han var
mycket noga; ty det smickrade honom att hafva till
sin hustru aen vackraste, elegantaste qvinnan vid hela
badorten. Kanske smickrade det honom dock ännu
tfter, att hvar och en kunde se hennes hängifvenhet
för honom och likgiltighet för hvarje annan man, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
