Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom i hennes närhet; ja, han visade gerna sitt välde
öfver henne genom smådrag, som alla märkte, utom
hon sjelf.
En natt stormade det oerhördt, och få voro de,
som kunde ligga stilla i sin säng. Erika längtade
blott efter morgonen för att komma ut och se hur
hennes kära haf nu tog sig ut.
»Följ med», bad hon sin man, då de sutto vid
frukostbordet; »du kan sitta alldeles i lä i min grotta.»
»Följa med», svarade han skrattande; »man kan
ju knappt stå på sina ben . . . nej, min lilla vän,
roligare kan man ha, än att gå dit bort i det här vädret.
Klockan elfva skall jag i alla fall vara i salongen .. .
det är fråga om en bazar till förmån för sjömansenkor,
som du vet.»
»Arma qvinnor, som hafva sina män ute på
haf-vet i detta väder!» sade hon och smög sig i sm
makes famn, under det hon blickade upp mot himlen,
der skyarne jagade hvar andra i hvirflande kaos.
Hon hade ej kunnat tänka sig möjligheten af att
det kunde vara så svårt att gå stigen framåt, men
hon hade klädt sig efter vädret, i en tjock grå kappa,
och nästan krypande och stödd mot klippväggen, nådde
hon sin trygga vrå.
Andlös stirrade hon derifrån ned i djupet, der
våg på våg med bedöfvande dån kastade sig öfver
klipporna, liksom ville de uppsluka dem, eller följde
hon vågorna med ögonen redan långt förut, då de,
upptornande sig öfver hvar andra, ilade framåt med
aldrig svikande hastighet. Huru länge hon suttit så,
gripen af det storartade i detta sceneri, viste hon ej,
då hennes ögon undrande fäste sig på en mörk punkt
vid horisonten. Den blef större och större, och hon
såg slutligen, att det var ett fartyg, som redlöst dref
framåt, länsande undan för vinden.
Hon knäppte i hop sina händer, utan att dock
bedja, färgen vek från hennes kinder, och under sti-
vågorna, att hou trodde det vara borta för alltid; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
