Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästa minut böjde det sig åter, närmande sig allt
mer, och en rysning genomilade henne. Några skär
lågo i dess väg, och omkring dem var allt ett yrande
skum; men kunde det blott lyckligt komma der förbi,
var det snart inne i hamnen och räddadt, det förstod
hon. Hon kunde nu tydligt urskilja en man
arbetande vid rodret, hvilket ej tycktes vilja lyda honom,
och i vild förtviflan sjönk hon ned på sina knän,
under det hon räknade ännu fem män på det redlösa
vraket.
»Huru många af dem hafva väl hustrur, som vänta?»
suckade hon och vred sina händer.
Några ångestfulla ögonblick förgingo, hon såg
intet annat än skum och vågor, fartyget var
försvunnet, och en kallsvett betäckte hennes panna. Då
reste hon sig matt och svigtande, men märkte i det
samma fartyget, ett stycke till venster, med skären
redan bakom sig. Allt hade gått så hastigt, att hon ej
tänkt på att söka det åt detta håll.
»Räddade, frälsta åt maka och barn!» jublade det
inom henne, under det tår efter tår droppade ned för
hennes kinder och en känsla af andaktsfull lycka och
tacksamhet fylde hennes själ.
Hon kände, att detta var ett af de stora
ögonblicken i lifvet, som äro så sällsynta och derför
aldrig glömmas.
Ett gält qvinnoskri trängde i det samma till
hen-nes öron och kom henne att förskräckt blicka nedåt
stigen; men några skrattsalvor skingrade med ens
hennes oro, och hennes läppar krökte sig med
outsägligt förakt, när hon såg ett sällskap, bestående af
ett par herrar och åtskilliga fruntimmer, göra
fruktlösa försök att komma torrskodda förbi. En af
damerna, grefvinnan B., omtalad för sin skönhet och
6IB& många eröfringar, hade varit utsatt för en
olycks-Iténidelse. Hennes hatt hade hållit på att blåsa bort,
«I& det ljusa, lockiga håret fladdrade nu för vinden,
.Hilder det hon skrattande sökte fånga och fasthålla
medan en herre närmade sig med den lilla
blom-prydda tingest, som betäckt det vackra hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
